Vill dessutom påpeka att det var ett riktigt bra inlägg! Och vi bör minnas Dauvés ord om att minimera våldet i en revolutionär situation, inte därför att det är “fel”, “omoraliskt” eller något annat, utan snarare eftersom våldet (och alla typer av ensidiga handlingar) blir självändamål som således återetablerar subjektiviteten.

Viktigt med avsubjektiveringen är ju också detta att agera “likgiltig” inför makten, dvs. oberörd av den. Därför är det riktigt som Johan påpekar att konfrontation och våld oftast innebär att denna oberördhet övervunnits, vilket kanske verkar mesigt för aktivisten, men knappast för oss!

Kamratligen,
Ättestupan