Kapitalets ekonomiska skepnad är också dess mest ideologiska aspekt, eftersom den strävar efter att likställa ytans skiftningar med uttryck för den inre logiken. En sådan likställning utesluter alltid de fundamentala rörelserna i nätverket, de grundläggande förhållanden som styr sammansättningarna av komponenter och deras respektive roller. Ekonomi är en berättelse om vissa av dessa komponenter (marknaden, penningen, etc), en modell som förväntas korrelera med ”verkligheten” (det vi kallar essensen eftersom vi misstror empiricism och därmed även det slippriga begreppet ”verklighet”). Ekonomins främsta uppgift är att ge sken av att kapitalet är ett redskap i mänsklighetens händer, och i denna illusionskonst begagnar den sig av metafysiska idéer om ”osynliga händer”, ”trickle down-effekter”, ”människans natur” och så vidare, dvs i grunden ideologiska föreställningar om kapitalets välgörande verkningar på förhållandet mellan människor och om samhällets teleologiskt rationella fulländning i form av marknadsekonomi.
 
Huruvida beräkning, altruism, filantropi eller ren idioti och blindhet ligger bakom dessa floskler varierar givetvis och är egentligen oväsentligt. Det viktiga är att kapitalet är ett förhållande mellan människor, att det är de grundläggande praktiska logiker det producerar, dvs värdeförmering (ackumulation av energi) , klasskamp (dynamikalstrande antagonism mellan delar av nätverket) och varufiering (strömlinjeformning av alla mänskliga – och icke-mänskliga – förehavanden i enlighet med nätverkets logik). Det är med andra ord inte frågan om ett redskap som vi kan använda på ett för mänskligheten mer fördelaktigt sätt, på ett ”ansvarsfullt” sätt (en god kapitalism eller en snäll kapitalism är fortfarande kapitalism med andra, meningslösa ord framför sig), eller om en ofrånkomlig förvaltningsform. Inte heller är det en viss summa pengar som ska omfördelas eller om någon form av mänskligt förtryck som bör upphävas, några despoter som ska avskaffas, för att vi bättre ska kunna förverkliga vår ”natur”, vårt ”öde”, vår ”frihet” eller andra tankefoster.

Det rör sig helt enkelt om ett ytterst konkret samband som ingalunda är transcendent utan på alla sätt immanent. Det är faktiska relationer mellan våra fysiska kroppar, vår fysiska omgivning, samt vår föreställning om dessa företeelser. Dessa relationer existerar såtillvida att de hela tiden skapas, produceras och reproduceras i en icke-kausal ordning, dvs utan ett före eller ett efter, och det är genom människors handlande detta sker, dagligen, i varje ögonblick, överallt där det kapitalistiska produktionssättet råder (dvs hela den civiliserade världen).

Kapitalets strävan efter att skapa sin egen logik tvingar alla dess komponenter till att vara lika många medproducenter; det är ju trots allt komponenterna som tillsammans utgör helheten; helheten är ingen en-het utan en mång-het, en multipel sammansättning som dock alltid verkar i riktning mot totalitet, essentialism och övergripande hegemoni. Men dessa ideal förblir just ideal, eftersom den enda essens som existerar inom nätverket (alltså den enda relevanta essensen i det här sammanhanget) per definition är heterogen, skiftande, motsägelsefull och egentligen omöjlig. Likväl finns i denna splittrade sammanhållning viljan till allomfattande logik, driften till enhet, och därför måste den hela tiden skapas.